1.02.10 i Midnattsloppet

Ja, det var sämsta tiden i historien jag sprungit milen på. Men det gick bra att springa och benet gjorde inte ont och det var det som var huvudsaken. Var inte inställd på någon bra tid. Konstigt nog kändes det som att jag sprang fortare så jag blev lite förvånad över att jag sprang på en sån dålig tid. Strange. Det måste varit fel på tidtagningen... ;-)

Maken gjorde bättre ifrån sig och sprang på 57 nånting, 2 minuter bättre än i fjol, fast han tränat mycket mindre i år. Strange där med. Säkert fel på tidtagningen där med (åt andra hållet då..). Han har ojat sig heeela dagen över hur trött i kroppen han är och har ont överallt.

Jag var mindre slut efter loppet denna gång vilket kanske betyder att jag inte tog ut mig till max. Jag brukar få väldiga problem med magen efteråt och en grym träningsvärk i benen dagen efter. Så inte denna gång. Okej, träningsvärk, men mer normal sådan.

Om 2 veckor är det Tjejmilen, ett lopp utan pestiga backar (som Midnattsloppet har), då kommer jag absolut göra en bättre tid. Lovar!