Klockan är 6.30 och jag är lite halvvaken. Sonen har sovit i vår säng sen 3-tiden inatt, men har precis knatat upp ur sängen och gått ut i hallen på övervåningen där sovrummen ligger. Dotter kommer in nyvaken och lägger sig brevid mig för att vakna till, myspys har vi alltså....
KRASCH!!!!!! Jag och dottern bokstavligen flyger upp ur sängen (som Heroes-hjälten Peter Petrelli ungefär..). Glaskross ekar i hela huset. VAD VAR DET???!!!
Jag rusar ut i hallen, sonen sitter i skräddarställning på skrivbordet vi har där. Han har skjutit en tung sittbänk och använt som hjälpmedel att komma upp. Det är ett staket bakom skrivbordet med en blomhylla ovanpå. Nu har vi inga blommor där, men lite andraprylar. T ex så HADE vi en stor fotogenlampa med en stor glaskupa. Det var alltså den han puttade ner X antal meter ner i trappen. Glassplitter överallt från nedre delen av trappan och på golvet nedanför....bara att ta itu med direkt.
Det jobbiga var inte att ta upp alla miljontals skärvor och dammsuga allt splitter, nej det jobbigaste var att hålla sonen borta från att komma ner i trappen. Vi har nämligen tagit bort grinden vi hade däruppe förut och har bara en nere. Han är en sån som följer efter mig vart jag än går. Går jag upp på övervåningen följer han efter. Går jag ner igen följer han efter. Går jag in på toan så följer han efter. Så att han INTE fick följa efter denna gång fick honom halvt hysterisk...dottern försökte hålla fast honom däruppe. Själv fick jag klättra på sidolisten för att kunna ta mig ner till dammsugaren, för det var verkligen glas överallt...snabbt skulle det gå också eftersom dottern inte orkade hålla i en gallskrikande lillebror så värst länge.
Det var verkligen inget trevligt sätt att vakna på.....men det gick bra till slut. Förresten, jag vaknade med huvudvärk och min tanke var att börja dagen med 2 Treo, men efter glasincidenten var huvudvärken som bortblåst. Det kanske är ett bra sätt att bli av med huvudvärk, vakna med ett krasch, bom, bang och flyg upp ur sängen och slå på alla stresshormoner för fullt!
måndag 12 november 2007
Ett härligt uppvaknande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar